Love u girl

Nu är jag och yasmine igång igen. Två bilder från lördagens fotografering. Vi är så jävla grymma. PUSS

Green eyes

Ta mig tillbaka till den dagen då allt kändes så rätt, så bra och så lätt. Då det bara var vi och ingen annan. Ta mig tillbaka till just den där klippan där du och jag satt, tätt intill varandra och hörde vågorna klucka och hur solens sista strålar värmde våra ansikten. Där du höll om mig och jag kände att du var min och jag var din. Jag saknar den dagen. Men jag saknar dig mer. 

Det finns vänner

Det finns vänner. Sen finns det vänner som har DET. De som alltid ställer upp och finns där i ur och skur. 

Jag har en vän som heter Sofia Fors. Hon har DET. Vi har inte känt varandra så länge men det känns som att jag har känt henne hela mitt liv. När det varit djupa dala och höga toppar har du alltid funnits där. Du är en så sjukt inspirerande och stark person. Du är vacker, underbar, rolig, snygg, omtänksam, talangfull (hallåå spelar ju i sirus liksom..!), smart, cool och världens bästa vän. Bättre får man leta efter.

Sommaren 2014 kommer bli grym med dig vid min sida! Resor, Summerburst och massa skratt!

Kort sagt älskade vän, är så sjukt glad att jag har dig i mitt liv och som bästa vän. 

Du är grym!

Summer, I miss u. 

Jag är arg. ledsen. sårad. utpumpad.irriterad.tom.nedstämd.

och har alldeles för mycket SKIT i huvudet. Tack vare dig. Tack som fan. 

Pics

Känslan av att känna sig vilsen i tryggheten. När man ångrar allt och bara vill se framåt men då någonting konstant håller en tillbaka. Drar och drar och vägrar släppa taget. Tankarna som snurrar och förvirrar den redan förvirrade hjärnan. Hjärnan som behöver andrum och betänketid. Tid för vadå? Svar? Frågorna som kanske aldrig kommer besvaras. Varför ödsla tid på någonting som kanske aldrig löser sig?
Jag har haft en av de bästa somrarna men även en av det jobbigaste perioderna i mitt liv. Att dras med olika känslor och att hela tiden ha en osäkerhet som trycker på ens axlar, det tär som fan på en. Tillslut vet du knappt vem du själv är och vad just du har för funderingar och värderingar. Det är då du börjar tappa dig själv, bara det är en varning i sig. Att få känna sig uppskattad ena sekunden till att sedan slängas ner i marken då man inte duger längre pga dumma regler och idiotiska människor. Där du ena sekunden mår så jävla bra och äntligen fått känna pirret i magen till att sedan sitta gråtandes mot en vägg och inte veta hur allt ska bli. Hur kunde något så lätt bli så svårt?