standing still

Kan man känna sig ensam i ett hav bland människor. Den här krisen har tagit hårt på mig. Noll motivation, noll aktivitet, noll träff av människor. Jag går upp, äter samma sak, kollar på samma serie, går mina promenader och sen då? Sen slår tröttheten in och jag går och lägger mig, somnar och vaknar och gör samma sak om och om igen. Känns som att de man har där ute inte finns. Hur ska nu våren bli, ska man någonsin få sitta i parker, dricka gott och skratta till härlig musik och skapa härliga minnen. Jag vet inte. Världen vet inte. Jag är bara trött på att göra samma sak dag in och dag ut. Känna ensamheten i havet av folk. Känna folk utnyttja en för att man är givmild, snäll och omtänksam. But hey, är fan inte det längre. För den här människan är trött. Trött på att stå till. 

PROMO BIIM 20.02.10

Fick äran att fota Biim inför hennes singelsläpp vid morsdag. Har äntligen kommit igång med fotograferingen igen vilket känns skönt och spännande. Ser fram emot framtida samarbeten med Biim och vad vi kan skapa tillsammans. Allt från studiofotograferingar till live spelningar. Stay tuned! 

Slängde in en bild på mig själv också, allt bra att kunna posera själv för att lättare förstå samarbetet mellan motivet och fotografen. 

Ibland

Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Och tro det eller ej men jag saknar dig, tycker om dig och önskar saker ibland. Men tack för den lilla tid jag fick vara din och du var min. 

People always leave, right?

Saknad. Jävligt mycket saknad just nu. Och jag hatar det. Jag hatar att vi gjorde slut, Jag hatar att min bästa vän är bosatt i Norge, jag hatar att jag är så trött hela tiden att jag gått och blivit trög. Trög på att fatta logiska och lätta saker som jag aldrig haft problem med förut. Tog någon allt det här ifrån mig eller tappade jag det på vägen? Vafan är problemet ärligt talat. Jag är så jävla less. Less på att känna mig vilsen och ensam (när jag inte är det i know) och bara gå runt i en bubbla av så mycket ilska, ledsamhet men mest av allt frustration. Det är frustrerande att jag alltid ska känna mig stressad över framtiden, ta miljoner steg framåt istället för att bara stanna upp och ta dagen som den kommer. Jag har ett nytt jobb som jag trivs på, underbara vänner, en familj, men ändå sitter jag är och känner mig så fruktansvärt jävla ensam och missuppfattad. Jag är inte ute efter något svar utan jag skriver bara ut vad jag känner och tänker på just nu och dagarna i enda. 

"Den enda som kan ändra på det här är du" yeah no kidding. Men så jävla lätt är det inte så fuck livet just nu fan. 

När saknaden blir för stor. Saknaden efter någon som för 5 veckor sen var hela min värld, den som fick mitt hjärta att rusa och händerna att skaka. När man hoppas på något som troligtvis aldrig kommer hända. Att det aldrig kommer bli som förut men när saknaden fortfarande är alldeles för stor. När känslorna är all over och hjärnan ständigt går på högvarv, när man sover och sover men fortfarande är konstant trött. Det blir lättare det blir det, men fan vad det suger. 

I just miss you. 

Fy fan. Det är allt jag har att säga. Fy faan. 

Love u girl

Nu är jag och yasmine igång igen. Två bilder från lördagens fotografering. Vi är så jävla grymma. PUSS